Surfplatta: 11 modeller i test

**Apple Ipad** i sin nionde generation är den surfplatta du behöver, och då är det tur att den också är billigast bland Apples plattor. Här får du tillräcklig prestanda för en klar majoritet av de uppgifter du kan tänkas vilja använda din Ipad till under de kommande åren. Den fixar spel galant och klarar av allt annat med ännu mer bravur, vilket gör det svårt egentligen att motivera någon av Apples dyrare maskiner.

Allt nytt i kameran

Samtidigt är 2021 års upplaga av Ipad en ganska tråkig sådan. Formen ser ut på samma sätt som den gjort i tre generationer nu. Stödet för penna är fortfarande bara Apples första generation. Det är dessutom den enda Ipaden i Apples stall som fortfarande kör på Lightning-kontakt, när samtliga övriga surfplattor gått över till USB-C.

Under skärmen hittar vi, som vanligt, knappen med fingeravtrycksläsaren TouchID.

På insidan sitter numera A13 Bionic istället för fjolårets A12. Det ger en rejäl prestandaskjuts, om än såklart inte samma kraft som i Air- eller Pro-modellerna. Men även om vissa spel kanske laddar lite långsammare duger det gott i de flesta fall.

Mest nytt hittar vi i den främre kameran som fått tio gånger fler megapixel, från 1,2 till 12. Det har däremot sin förklaring i att selfiekameran numera fått stöd för Center stage (eller centrerat som det heter på Apple-svenska). Det innebär att kameran “följer dig” om du rör på huvudet eller går lite åt sidan.

Givetvis rör inte kameran på sig, utan det är en kombination av lite AI-trolleri och beskärning av bilden och då behövs de extra megapixlarna för att det ska fungera. Tekniken dök upp i vårens Ipad Pro-maskiner först och är faktiskt rätt kul. Perfekt för att göra videokonferenserna snäppet bättre.

Ipaden för alla

Årets Ipad är en tråkig uppdatering av en befintlig produkt, helt klart. Samtidigt gör det inte så mycket eftersom du får det mesta med i det här paketet.

I år är lagringsminnet dubblat, så den minsta Ipaden börjar på 64 gigabyte. Det är inte supermycket, men för dig som inte tänkt lagra video och fotografier – utan mer ladda ner appar och spel – räcker det gott.

Vill du rita och skissa fungerar första generationens Apple pencil utmärkt. Behöver du tangentbord finns både Bluetooth och magnetkontakt på ena långsidan för den delen. De allra flesta funktioner från IpadOS finns här och fungerar riktigt snabbt, så du har ett komplett system med betydligt fler appar och längre uppdateringstid än någon Android-platta på marknaden.

Nionde generationens Ipad har kraft, skärm, batteri och funktioner som räcker för att göra de allra flesta nöjda. Visst, Ipad Mini är rätt cool, Air är rätt snygg och Pro är maffigare på alla sätt. Men sett till vad du får för dina pengar är den enklaste Ipaden faktiskt fruktansvärt prisvärd.

På pappret är Xiaomi Mi Pad 5 en alldeles vansinnigt kompetent surfplatta till en alldeles utmärkt prislapp. Men vid användning känns det som att nästan varje scenario får oss att misstro mjukvaran och dess framtid, tyvärr.

Gammal Android utan framtid

Vi kan lika gärna ta och beta av det negativa på en gång. Android i sig har inte varit superspecifikt gjort för surfplattor på bra många år nu. Istället har det till stor del legat på antingen apputvecklarna eller hårdvarutillverkarnas egna mjukvaruskal och funktioner att snygga till upplevelsen. Ofta har det funkat ganska okej, men Xiaomi har inte riktigt plockat upp den bollen.

Trots namnet MIUI 12.5 är det gamla Android 11 som puttrar i bakgrunden. Xiaomis MIUI-skal är på många sätt plockat rakt av från telefonerna och någon allvarlig integrering mot surfplattans större format finns inte. Samtidigt finns det heller inget officiellt ord om hur länge surfplattan kommer att supportas med nya versioner av operativsystemet, något som annars blivit standard hos telefonerna. Därmed vet vi inte hur Xiaomi tänker sig med Android 12, eller mer intressant det surfplatteanpassade Android 12L. Som det är nu funkar det, men känns knappast gjort för den större skärmen.

Kamerorna är en annan besvikelse. På baksidan sitter ett kamerapaket som visuellt ser ut att vara två stora kameror, men vid närmare granskning är det bara en. Spelar mindre roll i praktiken, men lite lurade känner vi oss. Kameran på baksidan hade dessutom kunnat flytta till framsidan, för den används ju faktiskt. På framsidan sitter istället en ganska trist kamera som inte direkt imponerar under videosamtal.

Superlyxig platta

Ovanstående, åtminstone mjukvaran, är riktigt synd. För det här är en surfplatta som ligger i ungefär samma prisklass som Apples instegs-Ipad, men har hårdvaran som närmast matchar den tre gånger dyrare Ipad Pro.
Designen känns igen därifrån, med kantig utformning och ruskigt hög byggkvalitet. Skärmen är väl tilltagen, har bra upplösning och riktigt snabb skärmuppdatering i en allmänt bra skärm. Till skärmen hittar vi fyra högtalare runt om och Dolby Atmos-certifiering på det, trevligt. Enda som saknas till det yttre är väl fingeravtrycksläsare.

Insidan härbärgerar ett Snapdragon 860-chip. Inte topp-chipet kanske, men absolut med tillräcklig kraft för egentligen allt du kan hitta på.
Xiaomi Mi pad är en fantastiskt lyxig surfplatta till ett riktigt bra pris. Att mjukvaran haltar redan ut ur dörren och inte ger några löften om framtiden skamfilar helhetsintrycket ganska rejält tyvärr.

Samsung Galaxy Tab S7 är Samsungs försök att gå på knock i både kategorin surfplattor och den lite mer diffusa “en surfplatta kan också vara en dator”-kategorin. Prestandamässigt får du i stort sett vad som sitter i mobilernas toppmodell Galaxy Note 20 Ultra, med penna och allt.

Snabbare penna

Den penna som medföljer Tab S7 är betydligt knubbigare, men också bekvämare, än den du hittar i Note 20-serien. Storleken gör dock att du inte har en dedikerad plats för den inuti plattan, utan får nöja dig med magnetfäste eller speciella fack i tillbehörsskalen.

Pennan har fått samma teknik som nämnda Note-lur, med enormt snabb respons och en ännu mer “riktig” skrivkänsla.

När det kommer till hårdvara i övrigt återfinns en helt okej kamera, riktigt bra ljud från de fyra högtalarna och väl tilltaget lagringsutrymme i kombination med det redan snabba Snapdragon-chippet. Skärmen är kanske inte riktigt i samma klass som till Note 20, men den Oled-skärm du bjuds på är ändå bland det bästa du kan hitta på en surfplatta.

Även batteritiden håller för en hel del tryck. Vill du köra den här under en hel arbetsdag innebär det i de flesta fall inget problem.

Dex höjer och sänker

Vid sidan av pennan är det produktivitet som är grejen här. I första hand genom Samsungs Dex-läge, som i det här fallet innebär en väldigt Windowslik skrivbordsmiljö och möjlighet att köra appar i fönster. När det läget fungerar som det ska känns det verkligen som det bästa av både Android- och PC-världen.

Samtidigt hittar vi en hel del appar som inte alls vill leka snällt med fönstertänket, vilket leder till en stundtals ganska buggig upplevelse. Mycket av det beror såklart på att Android inte är byggt för att köras på det här sättet (än), men det gör också att den potentiellt fantastiska upplevelsen haltar en aning mot den betydligt enklare approachen som ärkerivalen Ipad Pro kör med. En produkt som i övrigt kan skryta med ett bra mycket mer livfullt ekosystem av platt-anpassade appar.

Samsung Galaxy Tab S7 är den bästa Android-plattan du kan köpa idag, punkt. Dex-läget är stundtals fantastiskt, pennan är otroligt exakt och även om du helt skippar Dex har du en ruskigt välbyggd surfplatta. Samtidigt är Dex inte perfekt och risken är även att du får nöja dig med en telefon-app uppblåst i plattstorlek. En fantastisk kombo som, både från Samsungs och Android håll, är en god bit på väg till en ny sorts datorupplevelse.

Det gamla Nokia gjorde surfplattor långt innan Apple ens kommit på idén med Ipad. Nu när Nokia rattas av HMD Global är de i stället rätt sena in till festen för surfplattor med Nokia T20 – på flera sätt ska det visa sig.

Billig och robust

Trots den låga prislappen får vi ändå säga att Nokia T20 lyckas bra med två saker: dels räcker batteriet riktigt länge, vilket vi nog kan tacka den skrala hårdvaran för, dels känns faktiskt plattan betydligt dyrare än vad den är. Skalet är i aluminium och hela konstruktionen känns över lag väldigt bastant. Däremot får du inte direkt några lyxfunktioner i designen, som tunna skärmramar eller liknande. Formatet är trots det helt okej för en platta med den här skärmstorleken.

Vanan trogen kör Nokia på en hyfsat ren variant av Android och lovar, också vanan trogen, uppdateringar av själva Android i två år samt tre års säkerhetsuppdateringar.

Surfplattor med Android 11 har numera även Google Kids Space som fungerar lite som ett separat konto för barnen. Det har egen grafik och är väldigt styrbart från föräldrarnas sida. Det funkar helt okej och känns som ett bra alternativ till att varenda tillverkare ska snickra ihop ett sådant gränssnitt själva. Samtidigt känns det lite väl inriktat på de allra yngsta.

Två år gammal

Nokia T20 lanseras i tandem med Bond-filmen No Time To Die – en film som till följd av pandemin är ungefär ett och ett halvt år försenad till biograferna. Vår gissning är att surfplattan fanns med i lanseringsplanen redan då och sedan legat på en hylla i väntan på att filmen ska släppas.

Det anonyma systemchippet Unisoc T610 släpptes i juni 2019 och var redan då ett budgetchip. Nu två år senare har det knappast mognat till något vassare om vi säger så. För även om du kan göra det mesta med Nokia T20 går det ärligt talat lite väl långsamt. Då vill vi inte riktigt tänka på hur snabb plattan kommer att kännas om två år.

Själva skärmen gör åtminstone ett okej jobb. För sin prisklass presterar den som väntat och lämnar ingen besviken. Mikrofon och selfiekamera är däremot rätt trista. Den förstnämnda verkar ständigt vara satt till för låg volym för mottagaren och den främre kameran lämnar helt klart en hel del att önska kvalitetsmässigt. Detta trots att Nokia vill rikta plattan mot såväl barnfamiljer som hemmajobbare.

Nokia T20 är en budget-surfplatta, helt klart. Men vid sidan av fin byggkvalitet, lång uppdateringstid och bra batteritid känns den tyvärr lite väl billig i prestandan.

Androidbaserade surfplattor i de lite lägre prissegmenten brottas påtagligt ofta med prestandaproblem. Det gör tyvärr även Lenovos Tab M10 Plus, som hade kunnat vara ett riktigt bra köp om det inte vore för tillkortakommanden på just det här området.

Välbyggd surfplatta

Det är en för prisklassen förhållandevis tunn och välbyggd surfplatta, som ger ett lite dyrare intryck rent visuellt. Den väger inte heller så mycket med tanke på storleken (10,6 tum) utan ligger rätt skönt i handen när man kollar Blocket eller Youtube i soffan en vardagskväll. Tyvärr är det just den typen av aktiviteter man kan ha den till, och inte så mycket annat.

Skärmen är inte jättebra. Den har hyfsad upplösning, men inte tillräckligt hög för att man ska undvika pixeleringskänsla på nära avstånd. Färger och svärta lämnar en hel del i övrigt att önska, och ska man hitta någonting som är positivt med skärmen så får det bli ljusstyrkan.

Imponerande ljud

Det som sticker ut är högtalarna. Ljudet håller faktiskt riktigt imponerande klass för att vara en surfplatta i det här prissegmentet. Vad som föranlett att man prioriterat just detta är något av en gåta, men det är icke desto mindre ett faktum.

Men som så ofta när det handlar om den här produktkategorin och prisklassen så faller helhetsupplevelsen platt till följd av prestandan. Det sitter ett Mediatek Helio G80 under skalet, och det levererar rätt dåligt. Den som har testat en enklare Androidplatta vet att de ofta dras med en känsla av att det saknas respons, och det fenomenet är påtagligt även när det gäller TAB M10 Plus.

Är det här ett bra köp? Nej, inte om du vill ha en surfplatta i någon bredare bemärkelse. Om du däremot letar efter en platta som kan agera Spotifyspelare i vardagsrummet, eller som enbart ska användas för att kolla på Youtube och surfa med få flikar, ja då är den helt okej men inte mer.